4.51

Sitter på bussen påväg hem efter ett snabbt besök hos pappsen och lyssnar på Trevor Hall - The Mountain, jag älskar hans musik. Hans musik får mig alltid att sitta och tänka på saker allt mellan himel och jord, påminner mig lite om min bästa kompis, Lisa. Jag ska berätta lite om min vän, Lisa.

Lyssna & Läs, så förstår ni!

Första gången jag såg henne var på en uteserveringar i stan. Kvällen hade övergått till natt och det var en av alla helger i början på året 2009.

Hon tog tag i mig, drog ner mig i soffan och jag fick ta del av deras förbindelse. Vi skrattade oss hesa och lät våra smakkörtlar ta del av det förtrollande fluidumet vi kallar alkohol.

Helgen senare träffades vi igen. Denna gång hon och jag på tumanhand. Vi bytte ett mångfald av ord. Skrattade till oss ett sexpack. Skrattade åt våra dylika nöjen på småtimmarna. Vi hade en tillfredställelse gemensamt. Vi slog ihop våra diskokulor och redan där blev två ett.

Det tog inte lång stund innan vi insåg hur lika vi var. Näst intill gränsen till skärmmande. Vi var helt hundra på att vi stött på varandra innan.
Nu, 3 år senare är hon den som står mig närmast. Vår tid tillsammans känns som ett filmklipp taget ur en fånig High School film. En metafor, som känns långt borta från dagens ytliga samhälle där backstabbing och gossip händer lika ofta som vi byter trosor.

Hon och jag kan sitta tysta i flera timmar och bara njuta av varandras sällskap. Vi tittar på varandra och läser varandras tankar. En hint och vi vet vad som står på spel. Ibland behöver vi inte ens utbyta ord, vi vet. Jag ser om hon är nere, om hon har något att berätta eller om hon bara vill vara tyst. Likaså gör hon med mig.

Hon är min andra hälft. En sida jag vet jag kan luta mig mot i vått och torrt, tills döden skiljer oss åt. I alla genrer passar vi lika bra ihop som två kardborrband. Om hon hade varit en man hade hon varit Mannen i mitt liv.

Hon är systern jag aldrig fick. Min tankeläsare.
Och visst stöter vi på motgångar. Det är väl en självklarhet. De ögonblick vi använder lite starkare verbala termer än vi vanligtvist brukar använda oss av resulterar enbart till ett ännu starkare band.

Jag är evigt tacksam för alla mina vänner. Ju äldre jag blir desto mer inser jag hur viktigt det är att ha dom där. När det kommer till vänner handlar det inte om kvantitet utan kvalité. Jag kan räkna mina närmaste på en hand. En hand jag håller hårt om.

Låten som var 4.51 minuter lång, är nu slut. Hoppar av bussen, klickar på repeat. Nöjd med dagens inlägg och över allt som är.

ha det fint!